Askan
När jag kliver in genom dörren
stampar sista resterna snö,
torkar ägaren av sina händer
och noterar väggklockan mittemot
nickar och går fram till bordet
med utsikt över hela restaurangen
och skjuter försiktigt in stolen under mig
han lägger inte sin hand på min axel
frågar inte hur jag har haft det
eller om mina nära och kära
han bara står vid min högra sida
och torkar med nedslagen blick
den ömt fårade träskivan
fri från aska
(1997)
Söndag
lunch
Han satt där
med ett whiskyglas
kavajen och sitt leende
vid ett odukat träbord
tre dagar före jul
Du är ett underligt barn
sade han och slutade le
efter alla år kommer du tillbaka
för din mors skull
utan att släppa blicken
från isen en sekund
(1997)